Jag har haft en helt otroligt rolig helg! Allt från myskväll med pojkvännen till fullspäckad snack- och danskväll med trevliga människor. Det har även blivit en del promenader och dessutom två besök vid en anddamm.


Dammen ligger vid Umeå Universitetssjukhus

Under den första promenaden så gick jag och Daniel förbi en damm som var helt packad med änder. Jag tyckte det var helt galet så vi bestämde oss för att gå dit igen dagen efter men med lite bröd för att slänga åt dem.

När vi kommer dit och Daniel börjar ta fram påsen där brödet ligger händer något. Som på en given signal flockas alla och då menar jag alla änder i dammen under bron som vi står på. Detta alltså innan Daniel ens hunnit varken ta fram brödet eller börjat kasta småbitar.

Första brödbiten som landar på vattenytan försvinner snabbare än en blinkning, hux flux ligger 20 ankor i en enda hög efter fallet från deras försök i att anfalla den fallande brödbiten och förhoppningsvis få sig om så bara en smula av den lilla biten. Jag som blev minst sagt förvånad över den dramatik som utspelade sig i den lilla halvt igenfrusna dammen skrattade med en lite äcklad förtjusning. Det kändes på något vis inte direkt renligt med så många änder på varandra.

Men mitt skratt övergick ganska snabbt till ett illskrik då en av änderna bestämde sig för att lägga beslag på hela brödbiten innan en till bit av den skulle doppas i vattnet. Helt plötsligt kommer en galen anka flaxande rakt emot oss med siktet inställt på brödbiten, som i all hast lämnas kvar på broräcket efter den snabba förflyttningen bakåt som både jag och Daniel gör.

Det som händer därefter är inte mycket. Den framfusiga anden blir så förvirrad av vår reaktion och av sitt lyckade bakhåll att han inte ens tar sig en smakbit av brödet som ligger mitt framför näbben. Utan han står bara där som ett fån och tittar dumt på brödskivan och låter sig lätt viftas bort av Daniel efter jag samlat mig från chocken.

Lite skratt upptstår igen och det blir min tur att få dela av mig av brödet. Där står jag och kastar åt brödgalna fåglar, när jag helt plötsligt upptäcker att en av änderna kommit upp på land på min högra sida och sakta börjar närma sig. Jag kastar en brödbit lite längre bort så han springer ifrån mig. Jag fortsätter att kasta åt änderna i dammen, men när jag kollar åt höger igen är anden tillbaka och nu med sin kompis. Jag kastar två brödbitar längre bort och återgår till att kasta i dammen. Tredje gången jag kollar åt höger upptäcker jag att båda änderna var på väg tillbaka och nu även en till. Som tidigare kastar jag brödbitarna långt ifrån mig men däremot så vänder jag mig inte drekt om tillbaka till dammen den här gången utan istället till vänster där Daniel stod. Men till min förskräckelse är det första jag ser inte Daniel utan tre änder som kommer rakt emot mig. I panik börjar jag kasta iväg en massa brödbitar och springer omkring på bron för att komma undan. Kan ju inte sett helt klok ut!

Daniel kastar den sista brödbiten och efter ännu ett minibråk mellan änderna försvinner alla änder lika fort som de kom. Precis som på en given signal. Jag fattar inte hur de kunde veta att det var slut på gosakerna.

På vägen därifrån var jag orolig att änderna skulle bilda en armé som skulle följa efter oss resten av promenaden för att sen anfalla. Haha!



Min bild från dammen var ingen succébild så jag delar med mig av dem här fågelfilmerna istället. Söta fågelungar som försöker ta sig upp för en trapp och en uppsjö av änder.