Brukar ni någonsin få en känsla av att allt är emot er? Så har jag kännt för en längre tid just nu. Jag kan aldrig planera något för antingen kommer något i vägen eller så blir jag sjuk. De få gångerna jag lyckas göra något jag tänkt så ska det jävlas tills jag bryter ihop. Jag är så himla trött så jag orkar inte ens kämpa, jag ger upp direkt.

Jag önskar att jag vore liten igen, man hade inga problem, helt bekymmerslös ovetande om vad som skulle komma hända i framtiden. Bara lek och skojj! Man var trygg i sin lilla bubbla till värld. Åååh, kära barndom!

    The Jetson Family - ett av favoritprogrammen

Nu har jul, nyår och jullov tagit slut. Imorgon börjar det som man förnekat existerar under två underbara veckor.
Men redan idag så började jag känna av den ilska och negativa energi som skolan ger av. Jag har gjorde yttepytte små läxor idag, inte farliga alls, men snacka om humörsvängning.
Under hela lovet har jag varit som värsta solstrålen, tills idag då jag började tänka på skolan. Det var nästan otäckt.
Jag fattar inte att min familj står ut med mig under dem tiderna som skolan pågår.
Jag är hemsk, jag är stressad, jag är på dåligt humör och jag är som en tickande bomb som man hela tiden måste hålla sig i god med annars kanske man åker på en känga. Jag bär så mycket ilska när det kommer till skolan.
Jag kan rabbla upp många anledningar varför jag verkligen inte tycker om skolan, men jag kan inte förstå varför skolan kan göra mig så illamående och arg. Om inte annat så kanske år 2010 kommer ge mig några svar.

                                                            Bara för att jag är positiv