Äntligen kan jag också säga att jag har tagit studenten! Jag lyckades trots många motgångar och jobbiga stunder att ta mig i mål. Först för någon dag sen gick det upp för mig att allt är äntligen över. De flesta har nog redan berättat om studenten i blogg och diverse sidor, men det är inte förrän nu jag känner att jag förstått det och kan andas ut.

De här tre åren har varit de absolut jobbigaste åren i mitt liv. Första delen av åren var jag ofta sjuk och spenderade mycket tid på sjukhuset tills en operation äntligen gjorde mig fri från 10 års magont. Trots att jag nu blivit frisk så fixade sig inte allt i mitt liv ändå. Att skolan gjort mig stressad tidigare hade jag kännt av men nu skulle jag få känna på riktig stress!

           

Min stressångest bröt ut i slutet av åren, förmodligen för att jag inte längre kunde skylla mina nederlag på någon sjukdom längre. Jag kunde inte ursäkta ett dåligt resultat på ett prov för att jag hade ont i magen. Om jag inte varit sjuk hade jag kanske mått sämre tidigare.

Nu har de tre åren gått och jag lyckades stånka mig fram till studenten trots ångest och depressionstankar. Jag lämnar skolan med ett mycket lägre självförtroende än vad jag hade men jag är även en lärdom rikare. Det är inte mina prestationer som är viktiga utan min personlighet - den jag är. Jag har alltid under hela mitt liv varit (jag är fortfarande) beroende av att få omgivningen att uppskatta mig, att vara accepterad av alla runt mig. När man då kommer till skolan där allt man gör betygssätt blir det väldigt omständigt om man har som mål att glädja alla!

           

Jag har alltid haft orimliga krav på mig själv, eller jag inser nu i efterhand att kraven var för sig inte är orimliga men att de alla tillsammans blir overkliga mål. De har blivit till hinder som har hållt mig tillbaka. Istället för att jag kunnat klara av en sak riktigt bra har jag misslyckats helt inom alla områden.

Jag kan nu efter studenten helt klart och tydligt se att jag valde fel linje på gymnasiet. Om jag valt den linje jag faktiskt var intresserad av istället för att grunda mitt val på grund av rädsla för framtiden hade de här tre åren förmodligen varit mycket roligare och definitivt lättare! Mina betyg hade således varit högre om jag faktiskt varit intresserad av ämnena men så har fallet inte varit.

           

Idag har jag bestämt mig för att förändra livsstilen som jag har. Jag ska lära mig att ställa rimliga krav och jag ska lära mig att vara tålig - låta mig acceptera förändringar som sker under en längre tidperiod istället för att låta mig slås ner när det inte sker på direkten. Det kommer ta lång tid - finns en risk att jag aldrig kommer lyckas till fullo - men jag kommer att sträva efter det.

Äntligen kan jag vara den jag verkligen är. Jag kan bestämma över mitt eget liv. Ingen ska längre få bedömma mig och jag kommer inte slås ner av det som anses vara "rätt". ÄNTLIGEN FRI!