Det var en lugn morgon med en lång frukost och TV:tittande. Sen började jobba. Efter att jag hämtat upp S blev det lunch på ett diner. Efter pannkaka/plättar med jordgubbar låg man ganska bra till hos S. Men sen blev det lite tokigt.

 

Vi skulle ta tunnelbanan hem så jag gick till det enda tunnelbane stället som jag vet. Tog samma tåg som jag alltid tagit. Men det gick inte som det brukar gå. Tåget kan tydligen ändras från ett local (som stannar på alla stopp) till ett express (som bara stannar på vissa större stopp) utan på något sätt meddela folket som sätter sig på tåget. Så där sitter vi när jag märker hur tåget inte stannar på vårat stopp utan bara fortsätter och fortsätter. Känner hur jag får lite smått panik. Inser att jag inte har med mig tunnelbanekartan som jag annars nästan alltid har med mig utan bara en vanlig karta över Brooklyn. Tusan också! Men får ju inte panika speciellt inte när man sitter med ett av barnen. Så jag vänder mig till S och säger: "This train does not seem to stop at our place, so we are going to change to another train on the next stop to get back home". Tillslut så stannar tunnelbanan och vi kliver av. Bestämmer mig för att det första jag måste göra är att meddela min hostmamma om läget. För att kunna göra detta måste jag först orientera mig till ovan mark för att få några pinnar på mobilen. Väl uppe på marknivå igen inser jag att vi är långt ifrån något ställe som jag varit på promenad till. Känner inte igen något. Efter ett snabbt meddelande till mamman letar jag mig fram till första bästa tunnelbaneställe där det står Manhattan på för jag vet i alla fall att om jag tar mig åt det hållet så kommer jag närmare till hemstoppet än vad vi var för tillfället befann oss. Som tur var hittar jag rätt färg på tunnelbanan också och helt plötsligt har jag hittat ett tunnelbanetåg som kommer ta oss hem på en gång. Kände hur all panik försvann och jag kände mig tung och trött som en sten. Brände säkert 500 kalorier på 10minuter genom att panika inombords. Men hem kom vi och en erfarenhet rikare dessutom.

 

Sen har det pysslats, sjungits och lekt resten av dagen. Höjdpunkten på dagen var dock när S sa: "Sara, You're the best babysitter in the whole world!" Det värmde i hjärtat! Sen att dem nog ibland tycker att jag är den värsta babysittern i världen, men det brukar gå över ganska snabbt! 

 

Skulle ha jobbat den här kvällen också men det blev bara en snabb städtimme och sen blev jag ledig. Helt okej då jag är ganska trött ändå. Imorgon hoppas jag att jag blir färdig med att anmäla mig till skolan. Längtar!