Nu har det gått två vanliga skoldagar och gissa vem som håller på att stupa!? Jag fattar inte hur man kan lyckas att stressa upp sig lika mycket som jag gör. Nog för att jag har en hel del att ta itu med, men ändå. Minsta lilla uppgift från skolan och min huvudvärk sätter igång att arbeta för att långsamt ta kol på mig.

Mot eftermiddagen är jag så trött i både kropp och skalle att inget fungerar som det ska. Läraren står och pratar för dövöra eftersom inget som sägs tas in i mitt kära hjärnkontor, som jag tror för tillfället är under reperation.

Förutom detta, innebär denna trötthet också att jag blir lättirriterad för småsaker, som uppdagas för mig när jag inser hur stor kraft jag använder för att motstå möjligheten att tillexempel rycka gitarren ifrån den som sitter och övar skalor i örat på mig tills jag blir galen. Eller be personen som pratar bort hela lärarens genomgång (som om den inte är nog svårt att uppfatta med tröghjärnan) att hålla käften. Ingen av dessa scenarion kommer inträffa men... man kan väl spekulera..?

När man äntligen anländer hem är jag helt utmattad och skakis, samtidigt som huvudvärken dunkar. Och självklart har man planerat en massa sysslor som man ska hinna med under sin lediga tid, men vad gör jag? Inte mycket! Vad jag än försöker tar det stopp. Inget blir gjort förrän efter jag suttit i soffan och dött ett bra tag, å kanske inte ens då händer många knop.

Nä, det var det värsta så deprimerande! Dags att ta och ingripa, ta sig i kragen och förbättra sig! Imorgon är en ny dag, med nya förutsättningar. Med en flaska vatten och frukt nerpackat i väskan kanske man överlever den värsta huvudvärken. Sen är det också bara två dagar kvar och sen helg. Det ska jag väl kunna fixa!

Nu blir det sängen för min del! Sov gott och god natt till alla kära plugghästar där ute!
           
                                Tummen upp för mig som fixar biffen